I sin fantasi eller i sin ensamhet befinner sig den egna personen som i ett slags vakuum. Man bara är, eller lever i visionen om vem man vill vara. Men det som händer i ett möte sker på det sätt det sker. Det går inte att regissera, det är något genuint och eget. Där finns smärta, kontakt och liv. Möten är närvarande i mina arbeten och genom dom också intimitet, utsatthet och skam. När jag utforskar befinner jag mig ofta där den personliga skammen möter konsten. 

Textverket Stå Tills Du Blir Sedd påbörjades av att jag gick fram och tillbaka i en matbutik, för jag kände hela tiden efter vad jag var sugen på. Jag tänkte: Undrar om dom andra tittar på mig nu? Undrar om dom räknar hur många gånger jag gått förbi den här gången? Skrämmande tanke, att andra tittar på en. Men den ännu mer skrämmande tanken är den att ingen ser en.

Under hösten har jag provat att släppa taget och låta något större styra mitt skapande snarare än idén om ett visst slutresultat. Det gemensamma för dessa utvalda verk är att de antingen kommit till med en viskande röst eller ett plötsligt infall. Sedan en tid tillbaka har dans blivit en betydande del av mitt liv, och den har vidgat mitt sätt att utforska närhet och möten. Den har även följt med mig in i ateljén och influerat hur jag rör mig när jag arbetar med måleri. Rörelserna har tillåtit nya uttryck att växa fram.

saracreutzkonst@gmail.com

@saracreutz