Susanna Flodman
Jag hittade pressade blomblad i en gammal bok och gjorde en girlang av dom. Girlangen var ömtålig och fick följa med i en glasburk till skogen. Fäste den i ett omkullfallet träd, den svävade och sjönk i vinden.
Jag tog en näve stenar, kastade upp dom och lät dom landa på handryggen. Antalet stenar fick bestämma hur många föremål som skulle letas upp i diket efter vägen. Jag hittade: Mazarinform, handske, navkapsel, liten oljeflaska, grön plastflaska och en rörbit. Tog med dom ut på kvällen för att se hur dom såg ut då. Provade att bygga med och rada upp, stå på nära håll och långt håll. Mörkret omformade, gjorde dom odefinierbara, dom bytte skepnad.
Och så var det ett piano jag hade i ateljén, det tog mycket plats, var ostämt och trasigt i träet. Jag beslutade att riva och ta ut det vilket resulterade i många olika småbitar. En del sparades, bland annat två spikraka pinnar. Började med att använda pinnarna för att bestämma en plats för min girlang, jag kastade dom för att se var de landade. Men istället för att fästa girlangen kastade jag pinnarna om och om igen.
Senare hade jag bara en pinne. Jag la mig där den landat, tänkte jag skulle upptäcka något. Började måla på platserna den landade. En sten, ett barr, någon växt. Ibland flög den långt och jag fick leta. En dag hamnade den vid en pöl på en berghäll och jag satt länge där utan att måla. Pölen fastnade på näthinnan, tillslut målade jag den.
