När den skira snön försvunnit från trädgården ter sig våren mörk, grov, lerig, tung, knölig, trasig och glömd. Inne i orangeriet står tunga rostiga rosenspaljéer och en spindel, stel och ihopvecklad, ligger intill förfallna guldiga sensommarblommor. Här står allt still hela vintern. Tystnaden innanför de frostiga fönsterrutorna skapar ett lugn.

När de stora äppelträden går i blom, solens strålar värmer och syrenerna slår ut öppnar jag min ateljé i orangeriet. Här står de gamla dubbeldörrarna på vid gavel och ger mig en känsla av konstant in- och utflöde.

I mitt måleri arbetar jag övervägande abstrakt och har ofta flera parallella processer igång. Som i flera lager tar jag med mig den mörkare årstidens avtryck in i mitt arbete. De dova färgerna. Frosten. De botaniska formerna. Under året har jag befunnit mig på olika platser, som var och en påverkat mitt måleri genom skiftande landskap och sociala miljöer. 

Inför arbetet med Oredskap bestämde jag mig för att förhålla mig till idén om en ram, fastän jag inte hade någon. Jag valde en färgstark palett utan tanke, la till svart och vitt som jag strök ut med en spackelskrapa. Jag rispade med änden av en pensel i den blöta färgens lager. Jag hade visualiserat ett täckande lager, men det hade blivit mer som blaffor. Ett slags system. 

Under vårterminen hade vi en kurs i grafik. Vid ett tillfälle blev jag förbannad på pappret som bara ville gå sönder under plåten, och provade istället trycka i min veckokalender som låg mitt framför mig. Den svarta färgen och konturerna av en duva täckte nu dagarna. Vad hade jag skrivit, var det något viktigt - vad missar jag nu? 

Jag tycker mycket om det grafiska uttrycket och vill lära mer. Och jag ville gärna överföra mitt abstrakta ritande till plåtarna. Ute från trappan tecknade jag av kvistar och gräs direkt på linoleumplåten, för att sen karva ut mönstren. Trycket i svart blev Delar.

e-post: lina@cestlavie.se

instagram: https://www.instagram.com/carolina.konst