Mycket av mitt skapande är centrerat runt kroppen. Jag utforskar vad kroppen är, dess sammansättning, vrider och vänder på leder och lemmar. Jag studerar kroppen i sitt starkaste och svagaste – hur en kropp kan spännas, dras till sin spets, till sin yttersta styrka, och när spänningen övergår till svaghet, brister och deformation. Jag är angelägen om att ge uttryck för subjektiva upplevelser av kroppen, det som känns så tydligt inifrån men inte syns. Min konst har blivit ett sätt att bearbeta upplevelsen av att bo i min egen kropp med dess åkommor och begränsningar, känslor av uppgivenhet, sorg, ilska och ensamhet.

En sak jag lockas av är att utforska huden. Denna diffusa, godtyckliga gräns för personen, för jaget. Det som syns utåt av ens person, oavsett vad som finns, känns eller upplevs inuti. Är huden en del av mig eller bara det skal jag bor i, är fast i? Tillhör huden mig eller är det ett snarare ett gränssnitt för att interagera med omvärlden, till för andras ögon? Att skapa på huden blir ett försök att närma sig den, bekanta sig med den, känna den, framkalla, få fatt i och behålla sin fysiska kropp.

När den egna kroppen kan kännas kraftlös fascineras jag av kraften i naturen. I videoverket har jag skapat en kropp av löv på marken och låtit vinden styra den. Jag ger mig själv till naturen, låter den ta över, dra i mina lemmar, utmana eller rakt ut strunta i kroppens beskaffenhet. Verket närmar sig frågor om vad en kropp är, var dess gränser går, vem den tillhör och vem som egentligen har makten över den.

emilia.roosvall@gmail.com

@emiliaroosvall