I mötet med en medmänniska kan man behöva öppna nya dörrar i kommunikationen, för att få förståelse och värna relationen. Mitt arbete inom vården har gett mig den insikten. På samma sätt försöker jag i mitt konstnärskap att öppna nya dörrar genom att lyssna inåt. När jag går in i en konstnärlig process gör jag mig föränderlig. Jag söker en rörelse; att vara i rörelse. För mig betyder rörelse liv. Att vara levande. 

Relationer mellan tillstånd är viktiga för mig. Det har kommit att handla om: å ena sidan rymd, luftighet, genomsläpplighet, vilsenhet, rörelse och nyorientering. Och i kontrast till det: ogenomtränglighet, instängdhet, struktur, stabilitet och stillastående. Och sökandet efter identitet. 

Jag vill ge uttryck åt det överraskande, det fria och det som kommer ur det undermedvetna. Detta försöker jag gestalta i skulptur och måleri, och på senare tid har jag också ägnat mig åt att utforska poesins relation till video. När det gäller skulptur, tycker jag om att arbeta i lera, garn, ståltråd, hönsnät, gips och betong; när jag målar använder jag mest akryl. 

Jag dras till olika material och konsistenser: mjukt – hårt, böjligt – stumt. Idéerna kan komma lite närsomhelst och varsomhelst, och jag samlar på mig skisser och anteckningar som jag kan använda när jag kommer till ateljén. Där undersöker jag dem vidare genom material, färg, rörelse och form.

Slumpmässiga händelser, som kan uppstå i processen, inspirerar mig. Jag försöker ta vara på dem, och låta dem föra mig i nya riktningar. Jag försöker förmedla något som är bortom en förutbestämd form. Man kan jämföra det med att lyssna till en ohörbar musik, eller som att vara i kontakt med en livsnerv. Jag vet inte exakt vad jag söker efter, eller vad jag kommer att finna.

Jag söker mig vidare.

e-post: eva.selinus@gmail.com

instagram: eva.selinus.art

Fotograf, porträttbild: David Carlson.