VÅRUTSTÄLLNING 2024

Vad blir ett verk när man släpper taget om det och släpper ut det i världen? Vad är egentligen skillnaden på min konst och mitt jag? Och hur kan jag skifta min blick för att bli ny inför det jag gjort, se det som någon som ser det för första gången? Detta är några av de frågor som vi jobbat med under arbetet inför årets vårutställning.

En utställning har något ödesmättat över sig, på något sätt känns det alltid som att den här är den sista, eller åtminstone den som är viktig. I år mer än någonsin har samtalen kommit att handla om jaget och huruvida en utställning bör sammanfatta ett konstnärskap, eller om den ska få bli sin egen kontext. Vi har gått på den senare linjen och tillsammans med varje studerande med omsorg valt fyra verk som på olika sätt lyfter och kompletterar varandra, med den digitala grupputställningens specifika format som inramning. Bakom varje fyrklöver av utvalda verk döljer sig således en rik fauna av spår och ingångar, experiment och uttryck – projekt som får komma till liv en annan gång.

Så har vi försökt förhålla oss till tiden, åka medströms med den och lita på att den kommer föra med sig nya sammanhang, nya möjligheter. För genom en konstnärlig grundutbildning löper idén om framtiden som en nervtråd.

Nu skickar vi ut den här organismen i världen, låter den bära sin egen kropp i mötet med er. I maj kommer våra konstnärer gå ut i världen. Det är nu det börjar.

Rebecca Digby

Anders Widoff har arbetat med KGI och jag som skriver har arbetat med KGII samt med båda klassernas utställningstexter.