Mitt skapande är intuitivt med inspiration av det som finns i vardagen. Jag plockar ut delar från helheten runt omkring mig, zoomar in och vänder och vrider på det jag ser. Jag försöker hitta nya vinklar och sätta samman nya kompositioner.

Ofta samlar jag skilda saker i en teckning och blandar omkring dem med varandra. Då kan konturer och former möta eller överlappa varandra, ofta med en viss genomsynlighet. Det blir ett virrvarr, en värld av relationer. Som en kontrast till detta kan jag också välja att koncentrera mig på ett objekt eller en detalj genom att låta den tala ensam på pappret. 

Av min reflektion i badrumsspegeln dök intresset upp av att teckna formen av min hårtofs. Känslan var att vilja teckna hårbandet först och därefter en del av håret. När intresset för tecknandet avtar efter att jag gjort färdigt en viss linje eller form, så lämnar jag den så. Så var det med tofsen.

En dag på en promenad mellan stadens gator och skogen uppmärksammade jag tallbarrens kvistar som ligger utspridda lite varstans på marken, det var inte de ensamma, enstaka barren som fångade mig den dagen utan samlingen av flera som hörde ihop. Tecknandet började vid en av knopparna som håller samman barren och fortsatte därefter.

I arbetet med Huset utgick jag ifrån samling teckningar från olika tidpunkter genom några år, som jag valde att scanna in i datorn och mixtra med olika blandningslägen. Varje enskild bild har en egen grad av genomsynlighet. Det blir som historier som korsar varandra. 

Det är när jag ser en viss sak som intresset väcks för att teckna det. Jag använder blyertspennor, hårda som mjuka, många gånger har jag använt en stiftpenna -  det är beroende på vad som passar just där och då. Jag väljer helst anspråkslösa teckningsblock från Ica eller lösa papper att teckna på. Tecknandet sker sedan ganska varsamt, försiktigt men ändå bestämt.

https://www.instagram.com/mia.lindberg/