Marcus Wesslén
I mitt konstnärskap blandas porträtt med personliga historier och parallella liv, och existerande världar med surrealism. Jag utforskar det vardagliga, det sublima och det mystiska, och vill bjuda in betraktaren till en resa in i det okända. Till en värld som annars skulle förbli dold och där gränserna mellan dröm och verklighet suddas ut.
Mina målningar byggs upp av flera lager. Jag återkommer ofta till mina bilder när det har gått en tid och då fortsätter jag teckna och måla på dem. Jag använder mig av blyerts, vattenfärg och tusch. Med tuschen strävar jag efter att ge skarpa konturer åt berättelsen, jag betonar detaljer och förändringar i bilden. Vattenfärg använder jag för att mjuka upp och ge kropp åt känslor och minnen som har bleknat bort över tid.
Under en period letade jag efter berättelser som hamnat i skymundan för att de inträffade parallellt med andra stora historiska händelser. Amelia Earharts sista färd runt jorden är en av de berättelser som fångade mig. I min målning av henne har jag utgått ifrån ett väldigt vackert fotografi, där hon nästan påminner om en staty, och som jag fann extra intressant i relation till hennes mystiska försvinnande. På canvasen fanns redan ett svart streck som jag gjort i ett tidigare skede och bilden byggdes upp kring det.
Jag har en bakgrund inom graffiti och tatuering vilket har påverkat mitt måleri. En annan viktig influens är min farmor, som målade egna Picasso-tavlor som hon hängde på väggarna och som jag tittade mycket på som liten. Deras surrealistiska kompositioner och färgstarka uttryck har präglat mitt konstnärskap och öppnat dörrar till nya sätt att tänka och skapa.
