Galleri Falkenbergs Konstskola

Helene Sjödin

När jag sätter penseln mot en vit duk försöker jag ha hjärnan tom. Jag övar mig i närvaro genom att teckna förutsättningslöst, jag försöker träna denna förutsättningslöshet som en muskel, så att det som sedan händer på duken ska ske så spontant som möjligt.

Tidigt i processen uppstår ofta ett halvt figurativt objekt rätt centrerat i målningen. Sedan målar jag med friare penseldrag och fler objekt tillkommer. Någon form blir stor, andra mindre. Jag försöker få med så många olika sorters penseldrag jag kan komma på. Experimenterar hela tiden för att hitta nya sätt att föra penseln.

Kannor, pärlor, deformerade klot och variationen mellan djup och platthet återkommer liksom lampor. Pärlorna har sin bakgrund i en bilolycka med en älg för många år sedan. Jag skadade nacken och fick hjärnskakning. I några veckor hade jag så ont så jag knappt kunde sitta. Jag blev överlycklig när jag till sist kunde det, bara känslan av att börja läka ihop kändes hoppfull. Under läkningsprocessen köpte jag hem mängder av pärlor och började göra smycken. Nu använder jag pärlor och kedjor i måleriet för att länka samman objekt och skapa ett sammanhang, ifall det blivit så att objekten hänger för löst och känns ensamma.

Jag strävar efter att landa på en plats där motivet är vacklande, där målningens mening kan gå åt flera olika håll. Jag jobbar med både volymer och platthet, samt framför-, bakom- och igenom-relationer när jag väver samman målningen. I slutskedet brukar jag även skala av. Möjligheten att ta bort och skala ner skänker trygghet i den kanske något kaotiska frihet jag behöver för att kunna måla.


E-post: heno13@live.se
Instagram: @helenesjodinart